Då Tore kom till världen!

Berättelsen om Tore!

Det började den 5:e december med att vi fick åka på ultraljud på spec.mödra i Piteå. Där såg dom att fostervattnet hade minskat och knappt nåt fanns kvar, och mitt blodtryck låg väldigt högt. Då kom dom fram till att vi skulle upp till Sunderbyn för igångsättning den 6:e december (torsdag). Jag var nu i vecka  41+4.

Vi kom dit morgonen den 6:e och då gjordes UL och CTG-kurva. Därefter fick jag ett läkemedel varannan timma för att min livmoderhals skulle mogna och jag skulle börja öppna mig. Detta fortsatte varannan timma/5 ggr per dag. Tanken var att jag förhoppningsvis skulle komma igång av mig själv, men tyvärr hände inte det. Höll på med det tors-fre-lör, sen var det en vilodag söndag och då fick vi permis från BB och kunde åka hem en sväng för att få se nåt annat och träffa vår familj. Då for vi hem till min syster och hennes familj och myste hela dagen. Jag och min syster åkte t.om på en liten kurs i hur man gör julgrupper/planteringar. Väldigt skönt att få nåt annat att tänka på. Villkoret för att vi fick åka hem va ett UL+CTG på morgonen söndag och att vi skulle vara tillbaka senast 22.00 igen på kvällen för ytterligare en CTG-kurva. Allt hade hela tiden sett bra ut med bebisen. Dom hade även satt in en blodtrycksmedicin på mig redan på torsdagen så mitt blodtryck hade gått ner lite nu.

Måndag fortsatte dom med CTG och läkemedlet för igångsättning varannan timma. Nu kom även värkar igång och dom blev även lite starkare, men gjorde dock inte så ont. Va fortfarande inte öppen mer än kanske 2 cm.  Dom kom då fram till att jag skulle få nåt att sova på och morfin som smärtstillande för att vara utvilad på tisdagen, för då skulle denna bebis ut!

Tisdag började med CTG som vanligt. Därefter sattes en kateter in för att töja och när den kom ut (45 min. senare) så sattes värkstimulerande dropp in, kl. var då ca 09.00. Hinnorna togs och en elektrod sattes in på bebisens huvud. Därefter kom mina värkar igång på riktigt och började göra väldigt ont. Droppet ökades successivt och till slut bad jag om epidural (skull tro att kl var kring 13 nu, har dock dålig koll på tiderna) då det gjorde väldigt väldigt ont. Narkosen kom efter kanske en halvtimma, två olika försökte sticka mig sammanlagt 4 ggr innan dom fick in den ”rätt”, epiduralen hjälpte då och jag kunde andas ut ett tag (ca 30-60min.). Sen började det göra väldigt ont igen och då ringdes narkosen dit igen då dom trodde att den satt fel. Efter ytterligare två stick (sammanlagt 6 stick nu) så kom han (en tredje, tydligen den mest erfarne, narkosläkare) ”rätt”. Det hjälpte ungefär lika länge som den andra och sen var smärtan lika illa igen om inte ännu värre eftersom dom hela tiden höjde droppet med värkstimulerande. När det sedan hade gått 14 timmar från vattenavgång och mina värkar var för svaga + att jag endast hade öppnat mig till 6 cm under + att jag fått feber + att inget smärtstillande hjälpte så stängdes droppet av. Alternativen var då att starta droppet igen på två timmar och ”chocka” igång livmodern igen, eller att snitta. Beslutet blev akutsnitt eftersom inget smärtstillande hjälpte och då dom skulle behöva öka droppet så pass för att jag skulle öppna mig så var det inte ett alternativ. Plus att jag då hade 40 graders feber.

Allt gjordes i ordning för snitt, och 23.30 rullades jag in på operation. Narkosen kom, stack mig IGEN för att bedöva. 23.55 öppnade dom mig, 00.05 kom vår älskade Tore ut. Barnläkaren, BM ropade bara på Per att han skulle komma och dom sprang iväg till ett annat rum. Jag fick inte ens veta vilket kön det var på vår bebis. Efter några minuter (hade inget tidsperspektiv då jag va helt borta på morfin) så kom narkossköterskan fram till mig och sa ”hör du, nu gråter/skriker bebisen”, detta gjorde hon ytterligare en gång för att lugna mig. Ca 30 min efter dom tagit ut Tore kom Per ut med honom och jag fick se han för första ggn. Vackra vackra barn, alldeles blond med buskiga ögonbryn. 00.55 så hade dom sytt ihop mig färdigt och jag kördes till uppvaket, även Per och Tore följde med dit. Efter ca en timma blev Per och Tore hämtade av en BM upp på rummet på BB för att Tore skulle matas. Jag låg kvar på uppvaket en timma till tills jag fått tillbaka känseln i mina ben. Så vid 3-tiden den 12/12-2012 (onsdag) skickades MMS till familjen med en bild på världens vackraste Tore!

Tore blev dock inlagd på 56:an (barnintensiven) pga lågt blodsocker och att han kräktes på mycket. På dagen 12:e sattes en sond in och han sond-matades var 3:e timma + att jag ammade. Han blev snabbt piggare och på fredagen togs sonden bort och han ammades och fick flaska med ersättning.

Jag var dock väldigt sliten, hade infektion i kroppen och fick penicillin. Smärtan från snittet var jag inte alls beredd på och det var väldigt jobbigt. Vi blev iaf utskrivna lördag 15/12-12 och fick åka hem, 10 dagar efter vi blivit inlagda för igångsättning.

Första tiden var otroligt tung, jag var väldigt slut och hade väldigt ont. Orkade bara amma och satt i soffan eller låg i sängen. Tore mådde dock prima och ökade 400gr från lördagen vi skrevs ut till på torsdag (5 dagar senare).

Nu (2013-01-13) mår jag prima och känner mig som mig själv igen. Vi har anpassat oss till livet som en liten familj och kan inte tänka oss livet utan vår underbara pojke!

Tore född 121212

Säkert glömt nåt, men detta är i stora drag min förlossningsberättelse.

12.12.12 00.05

Det vad dagen då vårt liv förändrades för alltid. Då kom vår underbara, efterlängtade Tore! Du är nu exakt en vecka gammal och vi är så glada och tacksamma att ha dig här hos oss.

Stiltje

Update. Ingen bebis, den trivs där den ligger tydligen (gud förbannat)  ;)

Annars är allt bra. Vi väntar och väntar och hoppas på att det kommer en liten till oss. Men min livmoder verkar vara ett ypperligt ställe att bo i. Allt är bra med bebisen också så.

Har som inte så mycket att skriva just nu. Som ni kanske förstår så går vi mest bara och väntar nu, försöker få tiden att gå.

Vad gör ni då? Hittar ni på nå roligt? =)

Sömnlös

Kan inte sova längre. Ger upp och sätter mig i soffan med morgontv, och loka + clemmisar ist. Ganska mysigt måste jag erkänna.
Blev inget bakat igår. Kom en massa annat emellan som upptog hela vår eftermiddag. Blev en dag med UL och ctg igen. Allt såg dock fint ut. Men man kan ju då verkligen inte anklaga dom för att inte hålla koll på mig och bebisen. :-)
Nu ska jag se tv. Hoppas ni får en fin dag på jobb och andra måste gott folk (tror jag glömt hur det är att ha måsten)!

Monday morning

Veckorna rullar på. Färdknäppar hit och dit. Funkar dom? Det vill jag nog inte påstå, men P borde ju vara nöjd för ett tag framöver iaf ;-)
Haha nej skämtåsido. Allt är som vanligt. Idag hade jag tänkt baka Sarah Bernardh igen, dom sinar fort i frysen.

Och ni då, jobbar ni?

Adjö för nu!

I väntrummet

Nu har jag suttit här i nio månader snart och sett dessa fiskar
dom har vuxit, jag har vuxit. Igen bebis :-\ bf + 5 nu. Less? Oja. Tung? Jodå. Trött? Ja men nanting!!!

Kom ut nu då för bövelen!

BF + 4

Jaha då har jag då gått över fyra dagar. BF var ju i söndags och än har igen bebis kommit, har inga känningar (vad jag vet, vet inte vad jag ska känna), och bebisen verkar må fint där inne i min mage. Men snälla lilla bebis, kom nu. Din mamma och pappa längtar efter dig! Och jag är oerhört nyfiken på hur du ser ut!!!

Just nu ligger jag i soffan och ser morgontv då jag vaknade 6.20 och inte kunde somna om. Har varit ledig för länge. När jag fått mina åtta timmar så vaknar jag och kan inte somna om. Min syster så i morse att jag blivit som gamfolke som vaknar i ottan :-)

V.41, 40+0, BF, dagen D.

Fast i min mage råder det lugn. Så idag kommer nog ingen bebis titta ut. Kolla in mina fötter på bilden. Ajaj. Mina tår är som prinskorvar.
Annars så har dagen bestått av bakning. Kanel- och lussebullar har bakats med min syster som hjälp och sällskap. Även mina systersöner har hjälp till. Det blev en hel del vackra skapelser :-)
Måndag imorgon. Inga planer som vanligt. Eller kanske vila som läkaren sa att jag borde göra :-\

Lördagen

Igår var en bra dag. Var på café i Yttersta, en liten liten by utan för Piteå. Hur mysigt som helst.
Sen kalas för en ett-åring. Även det väldigt trevligt. Gav dock present till föräldrarna ist för barnet och grattade till ett år som mamma och pappa.

Sen var vi faktiskt in på förlossningen, nej inget barn än, pga mitt blodtryck så ville dom ha in mig. Låg med ctg-kurva, kollade blod- och urinprov, och bäst av allt, vi fick göra ultraljud! Allt såg fint ut med bebisen och nu vill vi ha värkar! Mig måste dom hålla koll på dagligen även nu eftersom mitt blodtryck och huvudvärk är som det är. Men slapp att bli inlagd iaf!

Massa gravidsnack känns de som. Men snart är det slut på de får vi hoppas ;-)

Kram

Foto

En kompis tog kort på mig i måndags. Blir så glad att jag har så fina vänner som vill göra det. Tidigare har Sandra tagit kort på mig, då var det inomhus och jag satt ner på många. Nu när Susanne tog så var vi utomhus, olika miljöer och jag stod upp. Så det blir olika bilder och motiv.
Annars så är jag till BM dagligen nu. Idag hade det börja visa på äggvite i urinen och fortfarande högt blodtryck. Vägde mig även igår och det var +2 kg sen i fredags vilket är ett tecken på att jag samlar mycket vätska.
Ska dit imorgon igen. Så det är ändå skönt att dom har det under uppsyn.
Nu ska jag se tv sen sova.
God natt!

Onsdag

Det händer inte så mycket just nu. Har varit väldigt trött och mycket huvudvärk dom sitta dagarna. Var även till BM idag och kollade blodtryck. Tyvärr går det fortfarande uppåt, 157/98, och det kombinerat med min svullnad och huvudvärk är tydligen inge bra. Kan vara tecken på havandeskapsförgiftning, så vi får väl hoppas att bebis kommer snart.

Annars blev vi bjudna på middag hemma hos oss själva ikväll. Mycket gott, trevligt och uppskattat. Några vänner kom hit med maten, vi behövde bara duka bordet :-)

Nu ska jag fortsätta se TV. På återseende!

På tal om väntrummet

Ja men just. Kvinnan slutade fasen inte smaska. Som tur var var det snart min tur att gå in så jag slapp sitta och lyssna på henne. Anledningen till att jag satt där var att jag hade tid hos BM. Idag blev det en kontroll av hjärtljud, SF-mått och gyn. Hjärtljud bra, SF var oförändrat sen två veckor tillbaka (ska kollas upp igen på torsdag) och gyn då. Ja det var väl det mest intressanta. Det går framåt iaf. Inte nu så att jag tror det kommer igång inatt eller ens imorrn, men min kropp fungerar som den ska och verkar vilja ha ut barnet nån gång inom en "snar" framtid iaf. Ska tillbaka till BM igen torsdag som sagt, har ej SF ändrats då så blir det UL för att kolla tillväxten på bebisen. Jag är inte det minsta orolig, haft ett högt mått innan så. Allt kommer nog gå fint och om inte annat får vi ett extra UL ;)

Och herregud. Att ansa kroppshår är fasen ingen lek när man är höggravid. Allt varmvatten hinner ta slut så man får va snabb med att tvätta sig ren. Haha. Men snart står jag där och böjer mig som en prima ballerina igen ;)

Och vikten då. Vägde mig hemma här för nån dag sen, + ca 23 kg hittills. Så kul är det. Hade nog inte räknat med annat heller.

Nu ska jag sätta mig i mitt Mimmi Pigg-nattlinne i soffan. God natt!

V. 40

God kväll. Säg hej till badbollen som numera har 7 dagar kvar till BF, inne i v. 40 eller 39+0. Dålig kvalitet på bilderna, men tog dom precis med webbkameran så då blir tyvärr inte bättre än såhär. Kan inte påstå att jag har nå känningar, men som den först-föderska jag är så vet jag väl egentligen inte vad jag ska känna heller. Det sticker lite neråt när jag rör mig, men inget som gör ont ont. 

Och vet ni. Jag har ju som varit inställd på att den 25:e (som är BF) även är första advent. Men det är ju INTE det, utan det är om två veckor. Så bara därför kommer jag nog gå över till dess ...

Ser verkligen ut som en enorm badboll framifrån ser jag nu. Ojojoj.

Skickade en bild till min kära mor idag. Fick tillbaka ett svar på sms : Enorm. Tack mamma, tack! :)

Flåsar som en ...

Tog precis på mig mina skor. Och det tog lång tid + att nu flåsar jag som om jag precis varit ute och sprungit...
Inne i vecka 39 nu, 38+3, 11 dagar kvar till BF!

Trööööööött

Jag är som i en konstant dimma just nu. Helt normalt säkert när man är inne i slutet av graviditeten som jag är. 16 dagar kvar nu, förhoppningsvis.
Igår när jag var på stan såg jag en av mammorna i vår föräldragrupp gå med barnvagn och då kändes det plötsligt mer verkligt för mig att vi snart också blir föräldrar.
Nej nu måste jag kliva upp ur soffan och göra nåt av denna dag. Gäsp!

V.38, 3 veckor kvar

Går idag in i vecka 38. Har alltså exakt tre veckor kvar (förhoppningsvis) av denna graviditet. Bjuder på en bild av min mage med mina bristningar. Ser även att den börjat åka neråt lite om man jämför med bilden jag tog förra veckan.
Ni kan ju bortse från min hand so Sri ut som om den borde sitta på en jätte. Ser ju enorm ut, haha.
Nej nu blir det Solsidan.

V.37

Jaha då var ännu en vecka färdig. Fortfarande inget fixat här hemma. När hade ni er BB-väska packad? Säng bäddad och så?
Vi har som i stort sett allt vi "ska ha", men inte på rätt plats.
Förlåt förresten att jag inte svarat på era fina kommentarer. Det är för att jag läser från min mobil och då blir det ofta fel när jag skrivit en lång kommentar så då ger jag upp. Men jag är in och läser hos er och blir så glad av era kommentarer på mina inlägg!
Kram

Vecka 36!

Nu är det nära. Är bättre i fogarna. Bebis är fixerade. Brännande (inte skön) känsla down under. Svullen - jepp. Dubbelhaka - jepp. + X antal kg (var + 18 för två veckor sen, så säkert 20 nu). Längtar - Oja!!!

Big and ....

Är så sjukt svullen. Händer, vader, fötter, ansikte. Min näsa har inga konturer längre, mina läppar är fylliga och det känns som om jag har sockerdricka i dom. Min hals, ja det är mest en stor dubbelhaka känns de som, haha. Eller egentligen skrattar jag inte åt det, men vad ska jag göra?!
Fem veckor kvar nu ungefär. Mer svullen lär jag bli. Hoppas det mesta försvinner iom förlossningen.

Nu ska jag fortsätta se mer tv. Hörs!

Hicka

Ligger i sängen för att sova och får för första gången känna bebisen hicka! Vilket grej, så läckert. Går in i v.35 idag också. Nu närmar det sig hörrni!